Hönsen är min stolthet. Jag liksom dem allra flesta som vill tänka lite på vad vi äter och miljön, börjar med höns. Ett lagom djur att börja med, inga jättekrav och enkla att hantera. Att dem mår bra och trivs är en förutsättning för att vi i gengäld ska få ägg. En ömsesidig respekt.
I förra veckan flyttade två nya höns hem till oss och vi begick alla nybörjarmisstag man kan göra. När vi hämtade dem kollade vi inte igenom dem och allt gick så fort, så vi hann inte ens kolla det allmänna skicket på dem. Vi litade på den tidigare ägaren som sa att dem inte hade några löss. Väl hemma gjorde vi det riktigt dumma och förde ihop dem med våran flock på en gång.
Nej nej nej nej! Tänker ni nu, ni med lite erfarenhet.
Å jajamensan löss hade dem och ben fulla med skorv.
Vad gör man då? Dem nya hönorna hamnade snabbt som attan i karantän. Vi googlade och letade efter bra lusmedel, vi åkte till granngården och frågade. Dem kunde inte hjälpa oss.
På golvet i vardagsrummet la vi ut plast och tidningar, sen bar vi in hundburen.
Vi torkade dem så gott vi kunde med handdukar och efter det fönade vi. Ja vi fönade hönorna!
Eftersom dem blev blöta igenom alla fjädrar så kändes det viktigt att ge dem en så bra torkningsstart som möjligt. Ute spöregnade det, hade det varit sol så hade vi nog skickat ut dem i solen istället.
Fötterna smörjde vi med vaselin. Detta verkade dem verkligen njuta av. Lugnt satt dem kvar i makens knä och lät oss pyssla om dem. Jag hoppas att dem förstod att vi vill dem väl.
Sen startade vi en brasa i kaminen, allt för att dem skulle få lite värme där dem satt i hundburen. Där fick dem sitta i några timmar.
Under tiden tömde vi hönshuset, skurade allt, spolade av med vatten och sen desinfekterade vi. Ett mastigt jobb, men det kändes skönt sen att få lägga in helt nytt spån och hö.
Hönorna sitter fortfarande i karantän och hos vår lilla flock väntar vi nu på att se om dem har blivit smittade. Än så länge har vi inte hittat några kryp.
Håll tummarna för oss och gör inte samma misstag som vi.
Eder FruW!
