Dra mitt strå till stacken!

Nånting jag funderat mycket över är hur vi kan leva hållbart.  jag ska försöka i detta inlägg bena ut hur jag tänker, vad jag funderar på och hur går man till väga. Fast dem svaren har jag nog inte. Det kan nog bli lite rörigt, men jag hoppas ni kan hänga med!

Nått som står klart för dem flesta är att vi inte kan konsumera som vi gör, varken mat eller kläder. Det sliter hårt på vår miljö, det drabbar både människor och djur.  Vill vi ha kläder som bleks på bekostnad av andra människors hälsa, jeans som bereds så dem ska se så där skönt slitna ut och bakom dem står en person med stenlunga. Djur som genmanipuleras för att ge mig som konsument  större köttbitar, djuret själv kan inte gå- men det är inte mitt problem..... eller?  Grönsakerna manipuleras de också, för att ge tomater som inte blir dåliga, skördar som inte drabbas av sjukdomar, utan ger största möjliga avkastning.

Fast egentligen handlar inte detta inlägg om nån pekpinne som talar om, titta va hemsk världen är. Och det är ditt fel, ditt som konsuments fel. Utan texten ovan är mer bakgrunden till mina funderingar.                                                       
Jag vill kunna ge mina barn så giftfri mat som möjligt. Jag vill inte ha tomater som smakar absolut ingenting.... men dem håller i en evighet. Jag vill kunna köpa mig en ny klänning utan att må dåligt när vetskapen om tillverkningsmetoderna kryper upp till ytan.

Jag är inte så bra på detta med att lova dyrt och heligt att jag bara ska köpa begagnat i ett år framåt. Ni vet alla dessa sidor på facebook man kan gå med i, böcker jag kan köpa som talar om för mig hur jag ska vara shoppingfri i ett år, ganska så ironiskt.
Det är inte det att jag inte tycker om att handla begagnat, jag älskar loppisar. Men det blir lite tufft när augusti månad infaller och du inser att dina tre barn har vuxit gigantiskt mycket. Helt plötsligt är alla byxor 1 dm för korta, skorna går det knappt att få ned fötterna i längre.
-Men kanske om du viker tårna dubbelt älskling!
Jahapp! detta innebär alltså tre par nya "springafortskor", tre par nya höstskor, förhoppningsvis kan nån av dem mindre ärva gummistövlar av dem äldre. Sen kanske mamma och pappa behöver nya höstskor. Nu pratar jag alltså om nödvändigheter, inte om skor som köps in för att jag dreglar över dem.
Men det blir lite jobbigt då, när jag som förälder ska rusa runt och leta begagnat. Och det är då jag brister i mina löften om shoppingfria år. Då blir det inte hållbart för mig!

Men hur gör jag då!? Jag vill äta giftfritt, men har ingen gigantisk trädgård att odla eget i. Jag vill kunna klä mig och barnen utan att må dåligt över det. Hur långt ska man gå i sina funderingar, vart drar jag gränsen.      
Jag bor i ett vanligt litet radhus i en liten stad i mellersta Sverige. Jag vill leva hållbart! Trots att jag inte kan odla stora mängder potatis runt husknuten. Trots att jag inte kan väva mitt eget tyg till pojkarnas kläder. Detta ska jag försöka förmedla i denna blogg.

Hur resan till ett hållbart liv kan ske i förorten!  Jag vill dra mitt strå till stacken.

Hoppas ni vill följa med på resan?

Eder Fru W!