Sidor

fredag 4 november 2011

Att växa med sin roll!

Första kvällen på skolan blev jag lite panikslagen. Vi fick reda på att mammorna inte jobbat i den skala som det var tänkt sedan Reneé lämnade dem i februari. Detta va inget som flickorna själva kunde styra över. Utan dem var tvungna att få en viss vägledning och hade inte fått den.
                                 
Så nu fick börja om på ruta 3, inte ruta 1 eftersom grunden hade dem redan. Flickorna själva hade frågat om vi kunde lära dem att sticka sockor. Så glada i hågen startade vi. Jag har nog aldrig stickat så lite och repat upp så mycket. Ibland kände jag mig helt knäckt, vi stod och stampade på samma fläck hur länge som helst. Reneé fick smeknamnet Tuppa Hukko Teacher, det betyder ungefär "kasta bort", fast betydelsen vi var ute efter var "repa upp". Men allt sades med kärlek.

Men så helt plötsligt trillade poletten ned hos en av flickorna och flera kom sedan att följa efter. Att se glädjen i ögonen, den rena lyckan över att ha lyckats och förstått. Ett glädjerop -OOiiiiii, de gjorde det värt varenda hårstrå jag innan slitit i.

Att se en människa växa med sin uppgift är otroligt utvecklande för mig som medmänniska. Att kunna bidra med en kunskap och bli emot tagen med öppna armar. Vi satt från klockan 8 på morgonen till klockan 5 på eftermiddagen, 6 dagar i veckan och bara stickade. Trots det kunde vi på kvällarna se flickorna gå omkring på skolområdet med väskan över axeln och stickningen i handen.  Hur många svenska ungdomar gör det?!

Utanför detta hus satt vi hela dagarna, oavsett väder.



Ungefär så här såg det ut.


Eder Fru W!