Ett litet hus som sagt. Minns fortfarande minen på min svägerska när hon frågade hur många sovrum huset hade och jag svarade -Ett!
Hon stirrade länge på mig.
Vi är endå fem personer som bor här, så ett sovrum. Hur tänkte vi där!?
Jo så här! En sak jag lärde mig i Tanzania var att ytan är inte viktig. När dem bodde 8 personer på 5 kvm och mådde bra för dem hade en säng att sova i. Om jag då bor i ett hus som är 90 kvm och vi är 5 personer, är inte det helt fantastiskt. Jag får vara nära min familj och vi har alla ett litet utrymme som är vårt privata. jag skaffade inte barn för att stoppa in dem i varsitt rum utom synhåll. Nu spenderar vi väldigt mycket tid tillsammans i köket, vi pratar, skrattar, grälar, spelar spel, lagar mat och bara finns. För vet ni... vi är en familj och det är de viktiga, inte ytan!!
Igår fick vi el och vattenräkningen för vår första tid här och den har sjunkit tll hälften. Förstår ni... hälften. Har nog aldrig blivit glad över att få en elräkning förut! Visst vi har längre till jobbet och alltså dyrare resekostnader, och huset värms till största delen med vedspisen i köket. De enda element vi har sitter i badrummet.
Vi tänker oss för innan vi tar bilen. Ser till att handla innan vi åker hem efter jobbet. Planerar bättre!
Men sovrummet då? Maken och jag har det rummet! På övervåningen finns ett öppet allrum där dem minsta pojkarna sover som vi spärrat av med en stor garderob. och innanför där fnns en liten dörr. Den leder in till äldsta sonens rum, ni vet en sån krypvind fast större tex så är det ståhöjd i halva rummet. Han har länge drömt om ett Harry Potter rum under en trapp. Detta är nästan samma sak och han stortrivs.
Kartongerna står lite överallt och bristen på förvaring har skapat lite kaos. Men det spelar ingen roll just nu. För snart är det vår och sen kommer sommaren och då ska vi odla rödbetor och bygga hönshus! Förvaringen löser sig med tiden och med några loppisbesök.
Var rädd om er
Eder FruW!
