Som alltid är det väldigt emotionellt att komma tillbaka till Njombe, man vet liksom inte riktigt vad man ska möta. Denna gång visste vi verkligen ingenting. Våra mammor gick färdigt sin utbildning i november förra året och har nu återvänt till sina hembyar.
Så hur många skulle komma tillbaka till skolan för den kortkurs vi hade planerat?!
När vi anländer till Njombe FDC får vi veta att 1 mamma fanns kvar på skolan och jobbade i köket. 3 stycken bodde i närheten av Njombe. Så dem 4 kunde vi räkna med. Sen då.... dem var 13 st när vi avslutade förra året, alltså saknade vi 9 st.
Två av mammorna hade blivit gravida igen, en av dem fick sitt barn bara några dagar innan vi anlände. Så av förklarliga skäl kunde hon inte komma. Den andra mamman skämdes och var rädd för att vi skulle blivit arg på henne om hon kom tillbaka till skolan gravid. Hon vågade alltså inte!
En kvinna skulle gifta sig senare i oktober och deltog tillsammans med sin blivande make i en utbildning.
Några hade tappat intresset och ville inte fullfölja projektet, något vi hade räknat med.
Det som kändes allra mest i mitt hjärta var att en av mammorna helt försvunnit. Hon va helt klart den bästa stickerskan. Men inte bara därför, jag såg så mycket av mig själv i henne. Hon hade (som så många andra) haft ett riktigt tufft liv och jag ville så gärna se henne växa i projektet. Det dem andra kvinnorna visste var att hon hade flyttat till huvudstaden ett tag, men att livet där va för tufft. Dem trodde att hon återvänt, till hembyn. Men ingen hade sett eller hört ifrån henne.
Ytterligare 3 mammor anlände till skolan under dem närmaste dagarna, mkt kramar och kära återseenden. Det va så roligt att få återse våra tappra 7 mammor. Livet har varit tufft mot dem under det år vi inte varit där och det syntes tydligt. Dem flesta var arbetslösa, 2 av kvinnorna jobbade som städerskor på ett slakteri, 7 dagar i veckan med en timmes promenad till arbetet, enkel väg. Lönen dem fick var 40000 shilling i månaden. Vilket motsvarar 164 kr och nej du kan inte överleva på det. Så för att kunna delta i vår kurs, så gick dem till arbetet mitt i natten. Så när dem kom till skolan hade dem redan jobbat en full dag.
Men vi kämpade på under dem dagarna vi var där, vi fick lägga om planen helt och bestämdes oss för att göra sjalar/halsdukar.
Är ni intresserade av att stödja mammorna, bidra gärna med att köpa en halsduk. 100% ull som värmer gott i vår kalla vinter. Maila mig på ewhe@live.se
Två av kvinnorna på bilden är inte en av mammorna. S som står i bakre raden är pensionerad köksa från skolan, en fantastisk stickerska. Med små stickor och tunt garn är hon proffs. D som sitter i mitten i främre raden håller vi på att utbilda till lärare och nyckelperson.
Tyvärr fick en av flickorna malaria när vi var där nere och hamnade på sjukhus. Men när vi åkte började hon sakta bli bättre.
Det va en kort första uppdatering om läget, jag återkommer med mer information.
Ha en fantastisk dag och ta hand om varann därute
Eder FruW!
U
