Sån rappakalja behöver vi inte, vad ska vi med valfrihet till? Vad är poängen med att vart fjärde år organisera ett val som väldigt få bryr sig om och respekterar. Det enda vi gör är att gnälla över att allt är fel. Vi klarar inte av att hantera den frihet demokratin ger oss, vi vet inte hur man värdesätter den möjlighet det ger oss.
Vi kan inte enas, vi grälar som små barn och mycket vill för det mesta alltid ha mer.
Nej naturligtvis tycker jag inte så. Men fundera över saken en stund!
Vi bor i ett land som på pappret värdesätter sin demokrati, men gör vi verkligen det i praktiken? Tar vi inte den väldigt för given. Nu menar jag inte bara oss vanliga dödliga utan även politiker och andra märkligt högt uppsatta människor.
Det finns människor som inte har ett val, även om där finns en form av demokrati. Så är korruptionen större, utbildningsmöjligheterna mycket små, sjukvård är för dem med pengar. Jag skulle kunna sätta mitt liv på att dem skulle värdera vår demokrati bra mycket mer än vad vi gör. Det våra förfäder slogs för, våra idag rättigheter, trampar vi på med vår nonchalans.
Över 80% röstade i senaste valet, vilket är en hög siffra. Men sen då?! Deltar vi i vår demokrati?
Min man har ett stort intresse för politik och jag kan ärligt säga att jag skulle inte veta hälften av vad jag vet om det inte vore för honom. På kvällarna efter att barnen krypit till kojs har vi långa diskussioner om vårt samhälle. Jag älskar att ifrågasätta och utmana hans politiska värderingar, bara för att få höra honom argumentera och få se passionen i honom. Jag lär mig massor på det sättet, inte bara av honom utan även genom att jag börjat lyssna när det är politiska debatter. Men det gör också att jag blir rädd när jag hör hur människor i min omgivning uttalar sig och hur dem kommer fram till sina val. Nu menar jag inte om man tillhör högern eller vänstern, det struntar jag blankt i. I alla fall i mitt syfte att ifrågasätta demokratin.
Jag önskar att vi kunde värdera vår demokrati mer. Inte bara luta oss tillbaka och ta för givet. Det är som att ha ett litet barn, vi måste ta hand om det, ge det kärlek och näring. Annars tynar barnet sakta bort, precis som demokratin.
Jag önskar att vi inte var så egoistiska, att vi kunde se fler fördelar med att dela med oss. Jag har inte så mycket pengar att dela med mig av, men däremot har jag kunskap.
Jag önskar att vi kunde stanna upp och lyssna på varann mer. Att mötas på lika villkor, bortom fördomar, se varandra som människor.
Jag önskar att vi kunde glädjas för varann. Bortse från din egen egoism.
Eder Fru W!
