Första veckan

Förra måndagen satte jag mig i skolbänken igen.  Så spännande och nervigt. Hur skulle utbildningen till kock vara, proffsig eller amatörmässig?!
 Jag kunde lättad andas ut, 2 lärare med mycket och olika typer av erfarenheter som är väldigt proffsiga. Första veckan va nog en liten glidar vecka, lära känna varandra och göra roliga utflykter. Den här veckan hoppas jag att det drar igång på allvar. Vi ska läsa in det gymnasieeleverna läser på 3 år, på 1 termin. Efter jul har vi tio veckors praktik, något jag klurar på redan nu. Jag vill vara hos någon/någonstans där dem tänker som jag. Där grunden, råvarorna är viktiga. Där tanken i ett självhushållsperspektiv finns. Där respekt både för djuren och grönsakerna finns. Tyvärr blir det helt fel säsong. Mitt i smäll kalla vintern! Men jag får klura och luska lite.

Jag känner hur jag törstar efter kunskap. Jag har en idé inför framtiden, jag vill utveckla den till sitt fulla potential, men för att lyckas behöver jag ett ben till att stå på.

Helgen som varit har gått i inläggningarnas och brödbakets tid. Bostongurka, inlagda rödbetor, ketchup och en massa goda bröd. Har även startat en ny surdegskultur som faktiskt hör o häpna lever. Så idag ska jag försöka mig på ett brödbak. Har försökt förr och misslyckats totalt, så nu håller vi alla tummar vi har!!!

 Ha en skön vecka och sköt om er
Eder FruW!

Med nya steg

Sitter på den kalla trappan och väntar. Väntar på att få ta dem första stegen mot ett mer självständigt liv. Om allt går som det ska så ska detta hjälpa till att bygga vår gård i framtiden. 

Vad gör ni just nu?

Hoppas ni alla har en spännande höst till mötes! Eller snarare den typen av höst ni vill ha!? 

Nu ska jag njuta av ett år i skolbänken. 

Eder FruW!

Jösses vilken dag!

Igår firade maken och jag vår åttonde bröllopsdag, vi har nu varit ett par i 13½ år. Tiden flyger fram! Vi har stretat oss igenom motgångar och medgångar. Vi har haft ordentliga kriser och livet har gett oss utmaningar. Men i grund och botten har vi alltid haft en djup kärlek och respekt till varandra.

Nu hade jag inga högt flygande planer för vår dag, men en god middag och kanske nått gott vin till. Lite tända ljus och en efterrätt som får det att kittla i munnen. Ja ni vet, bara en massa kärlek!

Istället fick jag nästan 5 timmar utan mat på akuten!

Vi började dagen med att åka till gården vi ska köpa och flytta in i under hösten. Där hjälptes hela familjen åt att plantera ett äppelträd. Kändes fint, som ett manifest för vår framtid.
Yngsta pojken vill då titta på traktorn som står i garaget under ladan. Han springer före oss, maken och jag drar fötterna lite efter oss. Vi är upptagna med att diskutera vart växthuset ska stå, grisarna ska bo och potatislandet ska vara.

Malte ropar på oss!

Sekunden efter skriker han och sen storgråter.

Garageporten är reglad med en kortare järnbalk, den hade han fått loss och sen hade den slagit ned rakt över hans panna.

Fort som attan in i bilen och hem för att kyla ned. Tur att vi ska hålla oss inom samma by. Väl hemma så är han ganska lugn och tar det med lite mer ro. Han har inte ont och mår inte illa säger han. Vi beslutar därför att fortsätta vår dag som planerat. Packar in i bilen och börjar bege oss in till Gävle. Ute på E16 börjar han kaskadkräkas!
så där sitter jag på golvet i bilen och försöker förtvivlat torka pojkstackarn samtidigt som vi åker upp till akuten. Där blir vi kvar i timmar. Han får inte äta eller dricka. Inte kul när blodsockret sjunker som en sten och godisautomaten hägrar bakom ryggen.
Tillslut får vi iaf komma därifrån med uppmaningar om lugn och sträng uppsikt dem närmaste dagarna.

Så fort ned till närmaste snabbmatskedja för att få i oss mat. Det blev inte den finmiddag jag tänkt mig. Men vad gör det! Vi lever allihop och vi mår bra. Det är de viktiga. Fira kan vi göra när som helst.

Så va rädd om er och fira lite oftare även om det bara är en vanlig dag
Eder FruW!

SquashSoppa

På begäran kommer nu mitt recept på squashsoppa. Så god att min äldsta pojke tog 5 portioner!!!!

2 gula lökar grovt hackade
låt dessa svettas i lite olja, inge färg bara mjuka.
Här skulle man även kunna ha en vitlök med. Något jag själv inte provat, men kan tänka mig blir gott.

1 stor squash , mellan 0,6-1kg
Skala och grovhacka, lägg ned i gytan.

Rör runt och låt mjukna till lite

3-4 tsk buljong- jag använder mig av Renee Voltaires Lantbuljong
Vatten så att det täcker och ser lagom ut

låt småkoka

Nu kryddar jag med salt, peppar, fänkål och kummin. MUMS! Antingen den ena eller den andra eller både ock.

Sen plockar man fram en mixer och mixar sopan slät. Tillsätt grädde efter behag och ev mer kryddor. Servera o njut!

Du behöver alltså:
squash
gul lök
buljong
vatten
grädde
kryddor som du tycker om

soppan är väldigt neutral och kan kryddas på alla möjliga vis.

 

Eder FruW!

Baka baka liten kaka!

För många år sen fick jag ett recept av en fin vän, Zucchinikaka. Ett ypperligt sätt att använda sig av squashen/zucchinin som blivit lite för stor där i landet.

Under åren har jag gjort om receptet beroende lite på vad jag har haft hemma.

Idag bakades det på detta sätt

6-7 dl riven zucchini
3 dl socker
1 dl flytande honung
1,5 dl rapsolja
4 st ägg
6,75 dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
½ tsk bakpulver
2,5 tsk pepparkakskryddor

Blanda zucchini, socker, ägg, honung och olja i en skål. Blanda mjöl, salt, bakpulver, bikarbonat och kryddor i en skål. Rör ned mjölblandningen i zucchiniröran, blanda väl. Detta blir en stor smet så jag delar upp den i två formar. Grädda i 175 grader i 60 min.

Väl smakas
Eder FruW!

Att pausa!

En vansinnigt lång bloggpaus blev det! Dels ofrivilligt men också väldigt frivillig. I början av sommaren tog livet en oväntad vändning och det va droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har länge levt på kanten av vad jag klarar av och som alltid är jag den som sist insåg det. Jag försökte en tid till att stå upprätt men tillslut tog luften slut. Nu är jag sjukskriven, något jag är enormt tacksam för, att tvingas in i ett lugn och eftertanke. Att få utvärdera vad  jag vill och vad som är viktigt för mig.

Nu har min älskade make och jag haft tid till långa samtal. Vi har utarbetat en plan, skrivit en livsfilosofi (affärsplan) och i höst sätter jag mig i skolbänken igen. Bitar faller sakta på plats!

Mitt vuxna liv har varit en krokig väg. Jag har behövt varenda kurva och gupp, det har utvecklat mig. Fått mig att inse att jag kan och tänker åstadkomma mina drömmar.

Tänk efter själv, vad vill du och vad är det värsta som kan hända om du gör det?

Jag ska fortsätta jobba med mig själv, jag är inte på långa vägar klar (läs frisk), men jag har tagit ett steg i rätt riktning.

Men nu ska inte detta bli en deppblogg utan förhoppningsvis en inspiration i livsresan, så fortsätt gärna kika in här och dela vardag, tankar, stickning, recept, odling, djur, självhushåll och en massa mer med mig!

All kärlek till er därute
Eder FruW!