Förr har jag inte lagt så mycket vikt vid det, de är ju bara jag liksom! Men nu har jag upptäckt en sak, efter att vi flyttat hit till vår lilla gård. När jag står därute i landet och gräver eller tar skogsrundan med Fröken Tess så väller det in idéer. Jag ser en struktur eller en tanke om ett plagg jag skulle behöva. Tex har jag en idé om hönskoftan, den perfekta koftan jag ska ha på mig när jag går ut till hönshuset på morgonen. Enkel, ren, lite midja och med mycket struktur. En basmodell som är enkel att applicera olika strukturer i. Den får inte vara för grov i garnet. För mig som hård stickerska är nog 3,5 bra. Men den ska definitivt vara i ull, för kyliga morgnar och svala kvällar.
Vem behöver specifikt en hönskofta?!
Klart alla behöver en!
Färger jag tidigare ignorerat, tränger sig nu på och kryper in i mitt sinne. Jag upptäcker nyanser och färgskiftningar, som jag tidigare bara sett som brunt. Jag tror ni förstår att brunt inte är en av mina favoritfärger. Men nu när jag tittar ut genom köksfönstret upp på hagen, så sköljs jag över av alla halmgula, guldiga, jordiga och bruna toner. Otroligt vackert!
Jag har funderat på hur andra får sina ideér till sig. Jag ser allt i fotografiska bilder, hönskoftan ser jag i form av en kvinna som står i hallen i motljus och sätter på sig koftan. Koftan svingas bakom ryggen i halvcirkel rörelse och armarna sträcks ut en i taget för att träs i ärmen. Kvinnans ansikte syns inte, hon står med ryggen snett mot mig. Men hon är ointressant, jag registrerar rörelsen, strukturen och färgen.
Jag har massor av sådana bilder i huvudet, jag försöker skriva ned dem. Men ibland är dem inte klara så att jag ens kan göra det. Ibland är bilderna gryniga och måste få tid att mogna.
En sak är säker, jag ser mina stickade plagg i ett sammanhang. Utifrån ett behov kanske eller bara en lust.
För vem behöver en hönskofta?
Jo Jag! och alla andra.
Eder FruW!
