Om 5 dagar är jag på väg till London. Den 8:e flyger vi därifrån vidare till Tanzania. Alla sprutor är avklarade, visum beviljat. Väskorna är inte riktigt än packade, verkar bli minimalt med kläder och massor med garner däri. Måste komma ihåg en varm pyjamas, bilder på min familj. Det ska bli så fantastiskt spännande. Tyvärr kommer jag få svårt att blogga när jag är där, vi måste ta oss till ett internetcafé för att få en internetuppkoppling och det är inte alltid det fungerar så bra. Men jag ska försöka mitt bästa, annars får jag berätta när jag är hemma igen.
Eder Fru W!
Jag fyller mina dagar med barnens skratt och lek, kokböckerna från 1900-talets första hälft och mina textila arbeten. Välkommen till mitt liv!
fredag 30 september 2011
söndag 18 september 2011
Varma LingonPäron!
Nog den godaste och enklaste efterrätten denna höst.
LingonPäron Med Vispad Grädde!
2 dl lingonsylt
2 dl vatten
Koka upp detta tillsammans
Skala, halvera och kärna ur
7-8 Päron
Sila av själva lingonen från saften
Häll tillbaka saften i grytan och
Lägg därefter i päronbitarna
Låt sjuda tills päronen blivit mjuka
Servera varma med vispad grädde.
Smaskens!
Eder Fru W!
tisdag 13 september 2011
Mönsterspår!
Eder Fru W!
lördag 10 september 2011
Dra mitt strå till stacken!
Nånting jag funderat mycket över är hur vi kan leva hållbart. jag ska försöka i detta inlägg bena ut hur jag tänker, vad jag funderar på och hur går man till väga. Fast dem svaren har jag nog inte. Det kan nog bli lite rörigt, men jag hoppas ni kan hänga med!
Nått som står klart för dem flesta är att vi inte kan konsumera som vi gör, varken mat eller kläder. Det sliter hårt på vår miljö, det drabbar både människor och djur. Vill vi ha kläder som bleks på bekostnad av andra människors hälsa, jeans som bereds så dem ska se så där skönt slitna ut och bakom dem står en person med stenlunga. Djur som genmanipuleras för att ge mig som konsument större köttbitar, djuret själv kan inte gå- men det är inte mitt problem..... eller? Grönsakerna manipuleras de också, för att ge tomater som inte blir dåliga, skördar som inte drabbas av sjukdomar, utan ger största möjliga avkastning.
Fast egentligen handlar inte detta inlägg om nån pekpinne som talar om, titta va hemsk världen är. Och det är ditt fel, ditt som konsuments fel. Utan texten ovan är mer bakgrunden till mina funderingar.
Jag vill kunna ge mina barn så giftfri mat som möjligt. Jag vill inte ha tomater som smakar absolut ingenting.... men dem håller i en evighet. Jag vill kunna köpa mig en ny klänning utan att må dåligt när vetskapen om tillverkningsmetoderna kryper upp till ytan.
Jag är inte så bra på detta med att lova dyrt och heligt att jag bara ska köpa begagnat i ett år framåt. Ni vet alla dessa sidor på facebook man kan gå med i, böcker jag kan köpa som talar om för mig hur jag ska vara shoppingfri i ett år, ganska så ironiskt.
Det är inte det att jag inte tycker om att handla begagnat, jag älskar loppisar. Men det blir lite tufft när augusti månad infaller och du inser att dina tre barn har vuxit gigantiskt mycket. Helt plötsligt är alla byxor 1 dm för korta, skorna går det knappt att få ned fötterna i längre.
-Men kanske om du viker tårna dubbelt älskling!
Jahapp! detta innebär alltså tre par nya "springafortskor", tre par nya höstskor, förhoppningsvis kan nån av dem mindre ärva gummistövlar av dem äldre. Sen kanske mamma och pappa behöver nya höstskor. Nu pratar jag alltså om nödvändigheter, inte om skor som köps in för att jag dreglar över dem.
Men det blir lite jobbigt då, när jag som förälder ska rusa runt och leta begagnat. Och det är då jag brister i mina löften om shoppingfria år. Då blir det inte hållbart för mig!
Men hur gör jag då!? Jag vill äta giftfritt, men har ingen gigantisk trädgård att odla eget i. Jag vill kunna klä mig och barnen utan att må dåligt över det. Hur långt ska man gå i sina funderingar, vart drar jag gränsen.
Jag bor i ett vanligt litet radhus i en liten stad i mellersta Sverige. Jag vill leva hållbart! Trots att jag inte kan odla stora mängder potatis runt husknuten. Trots att jag inte kan väva mitt eget tyg till pojkarnas kläder. Detta ska jag försöka förmedla i denna blogg.
Hur resan till ett hållbart liv kan ske i förorten! Jag vill dra mitt strå till stacken.
Hoppas ni vill följa med på resan?
Eder Fru W!
Nått som står klart för dem flesta är att vi inte kan konsumera som vi gör, varken mat eller kläder. Det sliter hårt på vår miljö, det drabbar både människor och djur. Vill vi ha kläder som bleks på bekostnad av andra människors hälsa, jeans som bereds så dem ska se så där skönt slitna ut och bakom dem står en person med stenlunga. Djur som genmanipuleras för att ge mig som konsument större köttbitar, djuret själv kan inte gå- men det är inte mitt problem..... eller? Grönsakerna manipuleras de också, för att ge tomater som inte blir dåliga, skördar som inte drabbas av sjukdomar, utan ger största möjliga avkastning.
Fast egentligen handlar inte detta inlägg om nån pekpinne som talar om, titta va hemsk världen är. Och det är ditt fel, ditt som konsuments fel. Utan texten ovan är mer bakgrunden till mina funderingar.
Jag vill kunna ge mina barn så giftfri mat som möjligt. Jag vill inte ha tomater som smakar absolut ingenting.... men dem håller i en evighet. Jag vill kunna köpa mig en ny klänning utan att må dåligt när vetskapen om tillverkningsmetoderna kryper upp till ytan.
Jag är inte så bra på detta med att lova dyrt och heligt att jag bara ska köpa begagnat i ett år framåt. Ni vet alla dessa sidor på facebook man kan gå med i, böcker jag kan köpa som talar om för mig hur jag ska vara shoppingfri i ett år, ganska så ironiskt.
Det är inte det att jag inte tycker om att handla begagnat, jag älskar loppisar. Men det blir lite tufft när augusti månad infaller och du inser att dina tre barn har vuxit gigantiskt mycket. Helt plötsligt är alla byxor 1 dm för korta, skorna går det knappt att få ned fötterna i längre.
-Men kanske om du viker tårna dubbelt älskling!
Jahapp! detta innebär alltså tre par nya "springafortskor", tre par nya höstskor, förhoppningsvis kan nån av dem mindre ärva gummistövlar av dem äldre. Sen kanske mamma och pappa behöver nya höstskor. Nu pratar jag alltså om nödvändigheter, inte om skor som köps in för att jag dreglar över dem.
Men det blir lite jobbigt då, när jag som förälder ska rusa runt och leta begagnat. Och det är då jag brister i mina löften om shoppingfria år. Då blir det inte hållbart för mig!
Men hur gör jag då!? Jag vill äta giftfritt, men har ingen gigantisk trädgård att odla eget i. Jag vill kunna klä mig och barnen utan att må dåligt över det. Hur långt ska man gå i sina funderingar, vart drar jag gränsen.
Jag bor i ett vanligt litet radhus i en liten stad i mellersta Sverige. Jag vill leva hållbart! Trots att jag inte kan odla stora mängder potatis runt husknuten. Trots att jag inte kan väva mitt eget tyg till pojkarnas kläder. Detta ska jag försöka förmedla i denna blogg.
Hur resan till ett hållbart liv kan ske i förorten! Jag vill dra mitt strå till stacken.
Hoppas ni vill följa med på resan?
Eder Fru W!
onsdag 7 september 2011
Gotland del 3!
Nu när det regnar såhär mycket iaf i min del av landet. Så längtar jag tillbaka till Gotlands sköna värme och sol.
Eder Fru W!
torsdag 1 september 2011
onsdag 31 augusti 2011
Tanzania!
Har fått en del frågor om vad jag ska göra i Tanzania, så jag tänkte berätta lite utförligare här på bloggen.
Den 5 oktober flyger jag och Renée till London där ska vi gå på den stora broderi och stickmässan.Bara det känns otroligt spännande. Tyvärr kan jag inte shoppa allt för mycket. Pga att resan inte går hem den 8 oktober, utan vidare söderut till Tanzania.
Väl där så ska vi inkvartera oss på en skola, i Njombe. Där har ett projekt startats upp av Renée, som innebär att unga kvinnor, ensamstående med små barn, förskjutna från sina familjer, får lära sig att sticka. Projektet startades upp för ett år sedan, Eftersom allt sker via frivilliga insatser så har det samlats in garn och stickor från privatpersoner som varit villiga att skänka det. Så har ni stora mängder av restgarner i ull så får ni hemskt gärna donera det till oss. Vanliga raka stickor börjar vi även få gott om, däremot skulle vi behöva rundstickor.
Under året har även ett faddersystem startats upp, men det kan jag berätta mer om i ett annat inlägg.
Målet är att vi ska arbeta ett antal formgivare här i Sverige/Norden, ta fram modeller, mönster skickas till kvinnorna som stickar upp. Sen skickas produkterna tillbaka till oss och vi säljer dem här och utomlands. På det sättet kan vi ge dessa kvinnor en skälig lön som ger dem möjligheten att försörja sig själva. En hållbar utveckling!
Det ska bli otroligt spännande att få vara med från början i denna resa! Jag hoppas jag kan blogga medans jag är där så ni kan få följa mig och kvinnorna på resan. Måste undersöka den möjligheten.
Eder Fru W!
Den 5 oktober flyger jag och Renée till London där ska vi gå på den stora broderi och stickmässan.Bara det känns otroligt spännande. Tyvärr kan jag inte shoppa allt för mycket. Pga att resan inte går hem den 8 oktober, utan vidare söderut till Tanzania.
Väl där så ska vi inkvartera oss på en skola, i Njombe. Där har ett projekt startats upp av Renée, som innebär att unga kvinnor, ensamstående med små barn, förskjutna från sina familjer, får lära sig att sticka. Projektet startades upp för ett år sedan, Eftersom allt sker via frivilliga insatser så har det samlats in garn och stickor från privatpersoner som varit villiga att skänka det. Så har ni stora mängder av restgarner i ull så får ni hemskt gärna donera det till oss. Vanliga raka stickor börjar vi även få gott om, däremot skulle vi behöva rundstickor.
Under året har även ett faddersystem startats upp, men det kan jag berätta mer om i ett annat inlägg.
Målet är att vi ska arbeta ett antal formgivare här i Sverige/Norden, ta fram modeller, mönster skickas till kvinnorna som stickar upp. Sen skickas produkterna tillbaka till oss och vi säljer dem här och utomlands. På det sättet kan vi ge dessa kvinnor en skälig lön som ger dem möjligheten att försörja sig själva. En hållbar utveckling!
Det ska bli otroligt spännande att få vara med från början i denna resa! Jag hoppas jag kan blogga medans jag är där så ni kan få följa mig och kvinnorna på resan. Måste undersöka den möjligheten.
Eder Fru W!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)