Mina Retrokokböcker!

Jag har en enorm kärlek till äldre/gamla kokböcker. Helst ska dem ligga mellan 1920-1969. Några små smygisar från 70-talet har tagit sig in i samlingen. Men då ska dem ingå i en serie eller på något annat sätt stå ut i mängden.

Det som tilltalar mig mest är formgivningen och estetiken. Vackra fotografier blandet med tecknade bilder. Recepten är i regel enkla med få ingredienser. Troligtvis då butikerna inte hade ett urval av 25 ketchupflaskor! Nej istället köpte man ingredienser och tillagade sin egen. Självklart blev det vanligare att köpa sin flaska desto modernare tiden blev. Men jag älskar det gedigna, kärleken och lusten till maten.

Så min tanke är att i några inlägg under december månad presentera mina favoritkokböcker och med kanske det slinker ett eller annat julrecept. Kan jag något om författaren till boken eller dylikt så självfallet skriver jag om det också.

Hoppas ni kan hitta något kul i mitt urval att själv leta efter på loppisar.

Ett första inlägg kommer snart, håll utkik!
Eder FruW

Det vankas advent

Idag har jag bara pysslat och donat med ljusstakar och stjärnor. Håller mig lite sparsmakad än så länge i år. Jag har en förmåga att kräma på allt på en gång. Men nu kände jag för att hålla det lite stramare.

Nu bakar maken vörtbröd, så ikväll blir det en skinkmacka med julmust eller som jag föredrar en kopp te.

Hoppas ni alla får en skön första advent,
Eder FruW!

Kulan som rullar!

Nu har jag snart varit hemma i en månad, tiden går fort! Sakta rullar man i sin vardag igen och
oavsett om vi vill eller inte så lider 2012 mot sitt slut. Vi närmar oss advent med stormsteg och med allt julfirande och nyårsskålande så går december i rasande fart. Jag började reflektera över året som har gått och insåg att inte mycket gick som jag ville, det blev ett tufft år. Men ett år fullt av lärdomar!
 Men i början av nästa år vänder vi blad och börjar om på ny kula.

Vi ska bege oss ut på ny äventyr och förhoppningsvis ska nästa år vara lika fyllt av lärdomar som detta år, men kanske inte fullt så tufft!

Men först ska vi ha tacksägelsemiddag med goda vänner!
Eder FruW!

Tanzania!

Som alltid är det väldigt emotionellt att komma tillbaka till Njombe, man vet liksom inte riktigt vad man ska möta. Denna gång visste vi verkligen ingenting. Våra mammor gick färdigt sin utbildning i november förra året och har nu återvänt till sina hembyar.

Så hur många skulle komma tillbaka till skolan för den kortkurs vi hade planerat?!

När vi anländer till Njombe FDC får vi veta att 1 mamma fanns kvar på skolan och jobbade i köket. 3 stycken bodde i närheten av Njombe.  Så dem 4 kunde vi räkna med. Sen då.... dem var 13 st när vi avslutade förra året, alltså saknade vi 9 st.
 Två av mammorna hade blivit gravida igen, en av dem fick sitt barn bara några dagar innan vi anlände. Så av förklarliga skäl kunde hon inte komma. Den andra mamman skämdes och var rädd för att vi skulle blivit arg på henne om hon kom tillbaka till skolan gravid. Hon vågade alltså inte!
 En kvinna skulle gifta sig senare i oktober och deltog tillsammans med sin blivande make i en utbildning.
Några hade tappat intresset och ville inte fullfölja projektet, något vi hade räknat med. 

Det som kändes allra mest i mitt hjärta var att en av mammorna helt försvunnit. Hon va helt klart den bästa stickerskan. Men inte bara därför, jag såg så mycket av mig själv i henne. Hon hade (som så många andra) haft ett riktigt tufft liv och jag ville så gärna se henne växa i projektet. Det dem andra kvinnorna visste var att hon hade flyttat till huvudstaden ett tag, men att livet där va för tufft. Dem trodde att hon återvänt, till hembyn. Men ingen hade sett eller hört ifrån henne.

Ytterligare 3 mammor anlände till skolan under dem närmaste dagarna, mkt kramar och kära återseenden. Det va så roligt att få återse våra tappra 7 mammor. Livet har varit tufft mot dem under det år vi inte varit där och det syntes tydligt. Dem flesta var arbetslösa, 2 av kvinnorna jobbade som städerskor på ett slakteri, 7 dagar i veckan med en timmes promenad till arbetet, enkel väg. Lönen dem fick var 40000 shilling i månaden. Vilket motsvarar 164 kr och nej du kan inte överleva på det. Så för att kunna delta i vår kurs, så gick dem till arbetet mitt i natten. Så när dem kom till skolan hade dem redan jobbat en full dag.

Men vi kämpade på under dem dagarna vi var där, vi fick lägga om planen helt och bestämdes oss för att göra sjalar/halsdukar.

 

Är ni intresserade av att stödja mammorna, bidra gärna med att köpa en halsduk. 100% ull som värmer gott i vår kalla vinter. Maila mig på ewhe@live.se

Två av kvinnorna på bilden är inte en av mammorna. S som står i bakre raden är pensionerad köksa från skolan, en fantastisk stickerska. Med små stickor och tunt garn är hon proffs. D som sitter i mitten i främre raden håller vi på att utbilda till lärare och nyckelperson. 

Tyvärr fick en av flickorna malaria när vi var där nere och hamnade på sjukhus. Men när vi åkte började hon sakta bli bättre.   

Det va en kort första uppdatering om läget, jag återkommer med mer information.

Ha en fantastisk dag och ta hand om varann därute

Eder FruW!

Hemma igen!

Nu har jag varit hemma i nästan en vecka och det är med väldigt ambivalenta känslor. Svårt att lämna kvinnorna kvar där nere, helt fantastiskt att få vara med mina pojkar igen, tungt att inte vakna upp till värme och solsken på morgnarna. Men tillbaka ska jag, så allt känns bra för den sakens skull.

Här hemma i sverige blev jag inkastad omedelbart i svensson-livets vardag! Barnen har turats om hela veckan att ha feber och halsmandlar som pingpongbollar. Men på det sättet har vi även fått tid för varandra.

Tid är väl det jag önskar mig allra mest nu. Är så sprängfull av idéer att jag behöver ton med tid. Sakta men säkert ska jag bena upp dem, sortera och prioritera. Ska skriva månadslistor och börja bocka av. Ska bli intressant att se vad som hinns med, inte hinns med och i så fall varför!

Jag ska skriva mer om Tanzania i ett annat inlägg, under tiden hoppas jag att ni alla haft det bra under tiden jag varit borta?

 

Eder FruW!

Tanzania!

Väskan är färdigpackad, den står och väntar. Imorgon bär det av mot sydligare breddgrader. Så nu blir det tyst här i några veckor. Internet är svårtillgängligt, så ni får vackert vänta tills jag är hemma igen för att få uppdatering om våra unga mammor.
Eder FruW!

Att klippa får!

Ibland får man en möjlighet som man bara måste kasta sig över. Trots noll erfarenhet, men med en lust som är enorm. Måste våga lite! Det va ett väldigt intressant sätt att lära sig mer om ullen i närstudie. Självklart har jag suttit på lektioner och hållit i ull av olika raser, antecknat olika egenskaper. Men här blev det så väldigt tydligt.

Alla fåren var inte renrasiga, men det va också intressant att se hur olika lammens ull kunde bli. Hur olika anlagen slog sig.

Som vi brutalt fick erfara så va det inte att klippa fåren som var utmaningen..... utan att fånga in dem. Efter 2-3 timmars fruktlösa försök, med mutor och dylikt så gav vi upp. Vi kallade in det tunga artilleriet. En vallhund!!

 Så himla fascinerande att se honom arbeta. Lugnt, fint och metodiskt, trots att han än räknas som ganska oerfaren, han har vallat i ca 4 år. Han samlade ihop flocken och vi kunde börja fokusera på själva klippandet.

 Smutsigare och smutsigare blev vi!

U

Skador från osamarbetsvilliga får fick vi!

Men......

Ullen blev klippt och roligt var det! Helt slut var jag på söndag kväll när jag staplade in hemma vid halv tio på kvällen. Men jag var trött på ett sånt där skönt sätt, varenda muskel i kroppen värkte. Men jag är/var lycklig! 15 får klippte vi totalt.

Nu ska vi undersöka om det är möjligt att skicka ullen på lönspinning. Det skulle vara riktigt kul att få sticka en tröja med garn där jag själv klippt ullen!

Ha en fantastisk dag
Eder FruW!