Jösses vilken dag!

Igår firade maken och jag vår åttonde bröllopsdag, vi har nu varit ett par i 13½ år. Tiden flyger fram! Vi har stretat oss igenom motgångar och medgångar. Vi har haft ordentliga kriser och livet har gett oss utmaningar. Men i grund och botten har vi alltid haft en djup kärlek och respekt till varandra.

Nu hade jag inga högt flygande planer för vår dag, men en god middag och kanske nått gott vin till. Lite tända ljus och en efterrätt som får det att kittla i munnen. Ja ni vet, bara en massa kärlek!

Istället fick jag nästan 5 timmar utan mat på akuten!

Vi började dagen med att åka till gården vi ska köpa och flytta in i under hösten. Där hjälptes hela familjen åt att plantera ett äppelträd. Kändes fint, som ett manifest för vår framtid.
Yngsta pojken vill då titta på traktorn som står i garaget under ladan. Han springer före oss, maken och jag drar fötterna lite efter oss. Vi är upptagna med att diskutera vart växthuset ska stå, grisarna ska bo och potatislandet ska vara.

Malte ropar på oss!

Sekunden efter skriker han och sen storgråter.

Garageporten är reglad med en kortare järnbalk, den hade han fått loss och sen hade den slagit ned rakt över hans panna.

Fort som attan in i bilen och hem för att kyla ned. Tur att vi ska hålla oss inom samma by. Väl hemma så är han ganska lugn och tar det med lite mer ro. Han har inte ont och mår inte illa säger han. Vi beslutar därför att fortsätta vår dag som planerat. Packar in i bilen och börjar bege oss in till Gävle. Ute på E16 börjar han kaskadkräkas!
så där sitter jag på golvet i bilen och försöker förtvivlat torka pojkstackarn samtidigt som vi åker upp till akuten. Där blir vi kvar i timmar. Han får inte äta eller dricka. Inte kul när blodsockret sjunker som en sten och godisautomaten hägrar bakom ryggen.
Tillslut får vi iaf komma därifrån med uppmaningar om lugn och sträng uppsikt dem närmaste dagarna.

Så fort ned till närmaste snabbmatskedja för att få i oss mat. Det blev inte den finmiddag jag tänkt mig. Men vad gör det! Vi lever allihop och vi mår bra. Det är de viktiga. Fira kan vi göra när som helst.

Så va rädd om er och fira lite oftare även om det bara är en vanlig dag
Eder FruW!

SquashSoppa

På begäran kommer nu mitt recept på squashsoppa. Så god att min äldsta pojke tog 5 portioner!!!!

2 gula lökar grovt hackade
låt dessa svettas i lite olja, inge färg bara mjuka.
Här skulle man även kunna ha en vitlök med. Något jag själv inte provat, men kan tänka mig blir gott.

1 stor squash , mellan 0,6-1kg
Skala och grovhacka, lägg ned i gytan.

Rör runt och låt mjukna till lite

3-4 tsk buljong- jag använder mig av Renee Voltaires Lantbuljong
Vatten så att det täcker och ser lagom ut

låt småkoka

Nu kryddar jag med salt, peppar, fänkål och kummin. MUMS! Antingen den ena eller den andra eller både ock.

Sen plockar man fram en mixer och mixar sopan slät. Tillsätt grädde efter behag och ev mer kryddor. Servera o njut!

Du behöver alltså:
squash
gul lök
buljong
vatten
grädde
kryddor som du tycker om

soppan är väldigt neutral och kan kryddas på alla möjliga vis.

 

Eder FruW!

Baka baka liten kaka!

För många år sen fick jag ett recept av en fin vän, Zucchinikaka. Ett ypperligt sätt att använda sig av squashen/zucchinin som blivit lite för stor där i landet.

Under åren har jag gjort om receptet beroende lite på vad jag har haft hemma.

Idag bakades det på detta sätt

6-7 dl riven zucchini
3 dl socker
1 dl flytande honung
1,5 dl rapsolja
4 st ägg
6,75 dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
½ tsk bakpulver
2,5 tsk pepparkakskryddor

Blanda zucchini, socker, ägg, honung och olja i en skål. Blanda mjöl, salt, bakpulver, bikarbonat och kryddor i en skål. Rör ned mjölblandningen i zucchiniröran, blanda väl. Detta blir en stor smet så jag delar upp den i två formar. Grädda i 175 grader i 60 min.

Väl smakas
Eder FruW!

Att pausa!

En vansinnigt lång bloggpaus blev det! Dels ofrivilligt men också väldigt frivillig. I början av sommaren tog livet en oväntad vändning och det va droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har länge levt på kanten av vad jag klarar av och som alltid är jag den som sist insåg det. Jag försökte en tid till att stå upprätt men tillslut tog luften slut. Nu är jag sjukskriven, något jag är enormt tacksam för, att tvingas in i ett lugn och eftertanke. Att få utvärdera vad  jag vill och vad som är viktigt för mig.

Nu har min älskade make och jag haft tid till långa samtal. Vi har utarbetat en plan, skrivit en livsfilosofi (affärsplan) och i höst sätter jag mig i skolbänken igen. Bitar faller sakta på plats!

Mitt vuxna liv har varit en krokig väg. Jag har behövt varenda kurva och gupp, det har utvecklat mig. Fått mig att inse att jag kan och tänker åstadkomma mina drömmar.

Tänk efter själv, vad vill du och vad är det värsta som kan hända om du gör det?

Jag ska fortsätta jobba med mig själv, jag är inte på långa vägar klar (läs frisk), men jag har tagit ett steg i rätt riktning.

Men nu ska inte detta bli en deppblogg utan förhoppningsvis en inspiration i livsresan, så fortsätt gärna kika in här och dela vardag, tankar, stickning, recept, odling, djur, självhushåll och en massa mer med mig!

All kärlek till er därute
Eder FruW!

Rabarber

När längtan är som störst att få skörda nånting i trädgården så är rabarbern helt ljuvlig. Trivs den på sin plats så kan de ge enorma mängder. Jag bockar ödmjukast inför naturens kraft och tar tillvara. Allt det kostar mig är tid, energi och lite pengar till sockret.

Saft, kräm, marmelad, lemonad, pajer och godis!

Jag tycker inte om att slänga rabarberresterna som blir kvar efter att jag silat av saften. Det finns massor av smak kvar i dem, plus att nu finns en färdig sötma. Jag har tidigare år fryst in i fryspåsar och sedan använt under vintern till bak och pajer. Hur gott som helst! I år har jag provat att koka marmelad, jag la till lite syltsocker. Kokade upp och sen ner i steriliserade burkar.

 

Nytt för i år för oss är att använda rabarbern i matlagningen. Maken gjorde en helstekt kyckling, där han petade in resterna efter ett saft kok under skinnet. La även lite på och runtomkring kycklingen. När den var färdig använde vi skyn till att göra en sås. Helt ljuvligt!!!! Det va nog den godaste kyckling jag ätit på länge.

Jag älskar att experimentera med smaker. Tycker inte om när nånting bara smakar sött, det måste finnas ett djup, en underton av smak. Vill jag enbart ha något sött kan jag köpa mataffärernas billiga blandsaft. Där händer baske mig ingenting!
Ofta i recept står det att man ska använda kanelstång, men va inte rädd för att prova andra smaker. Visst har du en begränsad mängd rabarber kanske du inte vill "go bananas" i köket. Men tänk va du kan missa, du kanske hittar just den där smaken som får det att kittla dödskönt i kistan.
 Rosmarin, mynta, rödbeta, kardemumma och ingefära, bara för att nämna några.

Nu vill jag lista ut om det går att färga garn med rabarber!

Eder FruW!

Maj

Månaden när vi

Blev med kycklingar, 4 veckor gamla

Första gånen ute på grönbete

Växer så det knakar och modigare blir dem, nu har dem hunnit bli 6 veckor

Våren slår till med full kraft och allt växer så det knakar

Grodägg i dammen

 

jag får vackra buketter av vårblommor plockade till mig

 



 

 

 

Utanför köksfönstret har björktopparna blivit sådär härligt ljusgröna på bergssidan

 

 

 

Nässlorna växer och tas om hand

 

Vi har grävt land



 

Vi hittade en trappa i en skräphög, den förtjänade nytt liv

 

 

 

Och blev vår örttrappa

 

 

Majmånad är inte slut än, nässlor och rabarber kommer att avhandlas i egna inlägg. Men tills vidare , ha en fantastisk dag

Eder FruW!

Jag som tycker om att analysera

Jag funderar väldigt mycket... på allt möjligt faktiskt.

Förr har jag inte lagt så mycket vikt vid det, de är ju bara jag liksom! Men nu har jag upptäckt en sak, efter att vi flyttat hit till vår lilla gård. När jag står därute i landet och gräver eller tar skogsrundan med Fröken Tess så väller det in idéer. Jag ser en struktur eller en tanke om ett plagg jag skulle behöva. Tex har jag en idé om hönskoftan, den perfekta koftan jag ska ha på mig när jag går ut till hönshuset på morgonen. Enkel, ren, lite midja och med mycket struktur.  En basmodell som är enkel att applicera olika strukturer i. Den får inte vara för grov i garnet. För mig som hård stickerska är nog 3,5 bra. Men den ska definitivt vara i ull, för kyliga morgnar och svala kvällar.

Vem behöver specifikt en hönskofta?!

Klart alla behöver en!

Färger jag tidigare ignorerat, tränger sig nu på och kryper in i mitt sinne. Jag upptäcker nyanser och färgskiftningar, som jag tidigare bara sett som brunt. Jag tror ni förstår att brunt inte är en av mina favoritfärger. Men nu när jag tittar ut genom köksfönstret upp på hagen, så sköljs jag över av alla halmgula, guldiga, jordiga och bruna toner. Otroligt vackert!

Jag har funderat på hur andra får sina ideér till sig. Jag ser allt i fotografiska bilder, hönskoftan ser jag i form av en kvinna som står i hallen i motljus och sätter på sig koftan. Koftan svingas bakom ryggen i halvcirkel rörelse och armarna sträcks ut en i taget för att träs i ärmen. Kvinnans ansikte syns inte, hon står med ryggen snett mot mig. Men hon är ointressant, jag registrerar rörelsen, strukturen och färgen.

Jag har massor av sådana bilder i huvudet, jag försöker skriva ned dem. Men ibland är dem inte klara så att jag ens kan göra det. Ibland är bilderna gryniga och måste få tid att mogna.

En sak är säker, jag ser mina stickade plagg i ett sammanhang. Utifrån ett behov kanske eller bara en lust.

För vem behöver en hönskofta?

Jo Jag! och alla andra.

Eder FruW!