Safari!

Safari betyder resa på swahili. För mig var det helt fantastisk upplevelse att få stå i jeepen och få se dessa enorma djur. Jag skriver inte så mycket mer utan ni får helt enkelt kika på bilderna.

Först hade vi en bussresa i 5 timmar till Iringa. Där blev vi hämtade av James vår guide och Enok vår chaufför. Sen var det ytterligare 2 timmar i jeepen, innan vi kom fram till lodgen. Vägen var inte direkt asfalterad heller. 

Klicka på bilderna för att förstora.





Eder Fru W!

Safari= Resa

Funderar på om resan ska fortsätta till vår safari! Vad säger ni? Är ni sugna på lite bilder?

Sköna söndag!

En lugn morgon, maken bakar scones, vi njuter tillsammans med min hallon/plommon sylt. Vi skriver enliten lista och beger oss till affären. Idag ska det kokas gräddkola!

Eder Fru W!

Frihet och demokrati!

Demokrati är skit och borde faktiskt slopas helt.

Sån rappakalja behöver vi inte, vad ska vi med valfrihet till? Vad är poängen med att vart fjärde år organisera ett val som väldigt få bryr sig om och respekterar. Det enda vi gör är att gnälla över att allt är fel. Vi klarar inte av att hantera den frihet demokratin ger oss, vi vet inte hur man värdesätter den möjlighet det ger oss.

Vi kan inte enas, vi grälar som små barn och mycket vill för det mesta alltid ha mer.

Nej naturligtvis tycker jag inte så. Men fundera över saken en stund!


Vi bor i ett land som på pappret värdesätter sin demokrati, men gör vi verkligen det i praktiken? Tar vi inte den väldigt för given. Nu menar jag inte bara oss vanliga dödliga utan även politiker och andra märkligt högt uppsatta människor.

Det finns människor som inte har ett val, även om där finns en form av demokrati. Så är korruptionen större, utbildningsmöjligheterna mycket små, sjukvård är för dem med pengar. Jag skulle kunna sätta mitt liv på att dem skulle värdera vår demokrati bra mycket mer än vad vi gör. Det våra förfäder slogs för, våra idag rättigheter, trampar vi på med vår nonchalans. 
Över 80% röstade i senaste valet, vilket är en hög siffra. Men sen då?! Deltar vi i vår demokrati?

Min man har ett stort intresse för politik och jag kan ärligt säga att jag skulle inte veta hälften av vad jag vet om det inte vore för honom. På kvällarna efter att barnen krypit till kojs har vi långa diskussioner om vårt samhälle. Jag älskar att ifrågasätta och utmana hans politiska värderingar, bara för att få höra honom argumentera och få se passionen i honom. Jag lär mig massor på det sättet, inte bara av honom utan även genom att jag börjat lyssna när det är politiska debatter. Men det gör också att jag blir rädd när jag hör hur människor i min omgivning uttalar sig och hur dem kommer fram till sina val. Nu menar jag inte om man tillhör högern eller vänstern, det struntar jag blankt i. I alla fall i mitt syfte att ifrågasätta demokratin.

 Jag önskar att vi kunde värdera vår demokrati mer. Inte bara luta oss tillbaka och ta för givet. Det är som att ha ett litet barn, vi måste ta hand om det, ge det kärlek och näring. Annars tynar barnet sakta bort, precis som demokratin.

Jag önskar att vi inte var så egoistiska, att vi kunde se fler fördelar med att dela med oss. Jag har inte så mycket pengar att dela med mig av, men däremot har jag kunskap.

Jag önskar att vi kunde stanna upp och lyssna på varann mer. Att mötas på lika villkor, bortom fördomar, se varandra som människor.

 Jag önskar att vi kunde glädjas för varann. Bortse från din egen egoism.

Eder Fru W!

Paus!

Att komma hem till sin egen verklighet och landa, tar väldigt mycket på energin. Även att delge andra sin upplevelser från resan, det är inte bara här i bloggen som jag berättar utan det det ställs väldigt mycket frågor i privata livet.
Så de senaste dagarna har jag behövt få vara ifred med mina tankar. Få rensa och sortera i mitt inre. Vart står jag nu, hur går jag vidare, vad vill jag dela med mig och vad behåller jag för mig själv. En del av erfarenheterna är högst personliga och dem behåller jag privata. Säkert skiner dem igenom men inte ordagrant och så vill jag behålla det.
Att få pausa sig själv och reflektera över upplevelserna är otroligt nyttigt. Det är så vansinnigt enkelt att rusa på i livet. Att sakta men säkert glömma känslorna.

Nu har jag hållit två små föreläsningar på skolan jag studerar vid. Väldigt nyttigt, att möta människor med blandade erfarenheter även här hemma och få svara på alla möjliga sorters frågor.

Men nu till hur flickorna bor på skolan.


Om ni tänker er en betong bunker på ca 2x2 meter. Det finns en ytterdörr och två smala fönster. Där ställer vi in två stycken våningssängar.

Och 8 personer.

I varje säng låg en mamma och ett barn.

 Det här är gården utanför rummen och barnens lekyta.

Det byggdes ett sidohus som barnen skulle kunna vara i om det regnar, dem har enorma regnperioder, för att det inte ska bli lerigt inne i sovrummen. Det enda som finns i detta rum är spjälsängar ståendes utmed väggarna. Inte en leksak så långt ögat kan nå. 

Här lagades all mat till barnen, mammorna fick äta skolans mat men barnens lagade dem själva. Här värmde dem även vatten så att jag och Renée kunde duscha. Varje kväll kom dem till vårt lilla hus  med två tio liters hinkar varmt vatten och vi tvättade oss med hjälp av en skopa och hälla vattnet över oss.

Man blir väldigt ödmjuk och inser att det inte är viktigt att barnen har egna sovrum här hemma. Att 500 leksaker inte gör oss lyckligare. Är du olycklig på jobbet- jamen gör en förändring då! Vi har inga ursäkter!

Lycka kommer inifrån och kvalité är tid tillsammans. Jag kontrollerar mitt liv och skapar det som jag vill.

Eder Fru W!